Aj, aj..

imorgon får ni kära bloggläsare gärna tänka lite extra mycket på mig runt klockan halv fem svensk tid. Då skall jag till läkaren och få nålar instuckna i halsen. Det är inte så kul, för mig är det värre än att ha både tandis och gynken jobbande på mig på samma gång. Biopsi på mina strumaknölar med andra ord. Men jag mår bra, skall gardera mig med 1000mg Tylenol (smärtstillande)och be om att få något lugnande när jag väl kommer till sjukhuset. Chris följer med och sitter i väntrummet. Har gjort det här några gånger i Sverige också och kan meddela att svenska varianten är som ett stick i fingret i jämförelse. In och ut och sen är det klart. Här i USA gräver de runt bland knölarna, kollar om de fick tillräckligt med celler och det verkar som om det aldrig skall ta slut. Brukar titta på klockan när jag går in och säga till mig själv: "om tjugo minuter är det över, om tjugo minuter är det över." Går lite lättare då, för jag vet ju att klockan går framåt och tiden inte står stilla. Så om jag orkar uthärda tjugo minuter så klarar jag det. Puh!

Preppy idag

Hmm, hur gör de där modebloggerskorna när de tar självporträtt i
spegeln? Kände mig lite preppy idag och tänkte jag skulle visa
världen. Nu skall jag och Chris ha lite folk över på en "hejdå
Allentown" brunch. Det går fort nu.. Den 26 februari skall vi lämna
över nycklarna till nya ägarinnan.

BrewNerds..

Just like us! Pac Man var gratis att spela och trevlig personal. Vi
kommer tillbaka helt klart.

På resande fot..

Vi har nu blivit ombokade fyra gånger och är fortfarande i Philly
efter sex timmar. Väntar på avgång med hjälp av en flaska vin och
Ceasarsallad. Life is pretty good.

I think they ran out of poses...

Sitter fast på flyplatsen. Då lägger man märke till sånt här.

Webcam is da sh..!

Jag har haft min fina Dell i snart ett och ett halvt år och nu har jag äntligen förstått hur man använder web cameran. Så i framtiden kanske ni får se mig göra en dagens klädsel eller vad det heter. Här får ni ett kort på mig i mina nya glasögon.

Dags att skärpa mig!

Ok, den här viktminskningen har ju avtagit lite i den nedåtgående kurvan. Det känns jobbigt. Ännu jobbigare känns det när jag får e-mails där det står "Only 16 weeks to your big day!" Och ja, den kan ju bli big så att säga, men inte på det sätt jag tänkt mig. Denna veckan har inte varit någon bra vecka, jag har varit hungrig och trött. Nästa vecka består utmaningen i att försöka att träna och äta rätt på annan ort. Jag har ju aldrig provat att beställa in specialbeställningar på restauranger, det är ganska det jag får göra.. Some rice and grilled salmon, please!

Dock får jag rapporter från den kinesiska kommandobryggan att träning och hälsosamt leverne går strålande, sånt imponerar och inspirerar!

Nu till packning och plugg.

Inte så bra den här veckan heller

Men jag vet iallafall vad det beror på. Svårt fall på Giradelli-
choklad i onsdags och uteätning i torsdags och fredags. Gött, men
inte så bra för vikten.

Livet kan ändras på en sekund

Min morgon började som alla andra dagar, gick upp, klädde på mig, åt frukost, sa hejdå till sömngångaren Chris och gick ut till bilen. Det hade varit frost ute under natten så jag började med att skrapa bilen så jag kunde se ut genom rutorna. Har egentligen ingen bra vindruteskrapa, men värmen inne i bilen gjorde att det gick fort att få bort frosten från rutorna snabbt. På väg till jobbet tog jag 15th Street som jag egentligen inte brukar, i allafall inte hela vägen. Tänkte på hur skönt det var att åka så tidigt att jag slipper alla skolungdomar som brukar gå rakt ut i gatan, helt utan fruktan för att bli påkörda. Väldigt nära 15th Street ligger Allen High School, så det brukar vara många som är på väg dit på morgonen. Vid rödljuset sitter jag och tittar på en grupp med tjejer, tänker på hur fruktansvärt lite kläder de har på sig när de går över gatan. Tycker att det ser kallt ut och undrar om deras mammor inte sa till dem att ta på sig ordentligt och sluta klä sig som om det var sommar.

 

En sekund senare hör jag en duns och någon som skriker what the hell did you do? Tittar upp och ut och ser en vit bil som har parkerat mitt i gatan brevid mig. Ser att rutan är alldeles vit av frost eller dimma innefrån. Ser också att rutan har stora, runda sprickor i sig, ungefär så som bilar i actionfilmer brukar ha när de har kört på någon. Tittar över axeln och ser samma flickor som jag såg tidigare stå lutade över sin kompis som ligger på marken, fyra - fem meter framför den vita bilen. Inser att det här är väldigt, väldigt dåligt och tar upp telefonen för att ringa polisen samtidigt som jag ser att andra bilister har gått ur sina bilar med mobiltelefonen mot örat. Pratar med polisen som skickar ambulans, polis och brandbil. Vad som har hänt är att den vita bilen har gjort en vänstersväng i ganska hög fart och inte sett flickorna som gick över gatan just då. Eftersom den skadade flickan har många omkring sig kan jag inte göra särskilt mycket, men det står en gråtande flicka utanför den vita bilen. Hon ser ut som hon är lite över tjugo. Går fram till henne istället och hon säger: I´m so, so sorry. I didn´t mean it, it was an accident, my defroster isn´t working and I was late for work. I´m so, so sorry. Säger till henne att det kommer bli bra, den skadade flickan verkar vara vid liv. Hjälper henne att ringa sin pojkvän som kommer en stund senare. Polis och ambulans kommer och tar hand om den skadade flickan och jag ger mina kontaktuppgifter till dem om det skulle vara något. Har tänkt ganska mycket på föraren idag, tänkt att det skulle lika gärna kunna vara jag. Jämt jäktad och jämt jäkligt förbannad på alla snorungar som går rakt ut i gatan utan att se sig för. Alltid lite rädd för av misstag råka köra på någon på den smala gatan som är fylld på båda sidor av parkerade bilar.

 

Det var ju en olycka som kanske kunde förhindrats om föraren haft tid att skrapa sin bil, men hon var ju sen på väg till skolan där hon är lärare till barn i samma ålder som den hon körde på. Hur många hoppar inte in i bilen jäktade och sätter tid före säkerhet? Förhoppningsvis klarade sig den påkörda flickan utan men, men livet för hon som körde blir nog sig inte likt igen.

Det bästa köpet någonsin

Sorgligt men sant. Slår min LV väska med hästlängder.

Kommentarer

Just det, samma bloggläsare som undrade varför jag gått upp och inte ned, hotade att sluta läsa denna blogg om jag inte började svara på kommentarer. Jag vill ju inte mista de få bloggläsare jag har, så jag har nu fixat inställningarna så att jag får ett meddelande varje gång någon kommenterar. Hoppas detta skall fungera bättre.

Mer motivation

En av mina bloggläsare (hihi!) undrade om orsakerna till att jag hade gått upp och inte ned förra veckan. Bra fråga. Jag tränade endast en gång skall jag villigt erkänna och hade träningsvärk fram tills fredagen. Vilket gav mig en orsak att inte träna för mig själv.Det blev det en hektisk vecka och jag hann och orkade inte träna efter måndagen. Dessutom åt jag ganska dåligt på torsdagkväll och hela fredagen (det blev tom en tårtbit på fredag lunch). På lördagen var dock ordningen återställd och jag och Chris åt fisk, ris och grönsaker igen.

Denna vecka startade med lite extra motivation. På jobbet har de en viktnedgångstävling, där första priset är 2000 dollar om man går ned 5% av sin vikt. Det är ju inga pengar man skrattar bort så att jag har anmält mig. Så vad gör jag annorlunda denna vecka mot förra?
1) Går upp tidigare så att jag kan lämna jobbet tidigare och orkar träna
2) Värmde upp på löpbandet i 20 minuter innan jag påbörjade Jillians träningspass + fungerade mycket bättre och jag har inte lika mycket träningsvärk
3) Tar det lite lugnare mellan de olika (Jillian) övningarna så att jag utför de rätt istället för att göra det halvdant
4) Läser igenom vilka övningar jag skall göra kvällen innan så att jag kan tänka igenom hur de skall utföras och förbereda mig

Nu skall jag lägga mig på min spikmatta lite tror jag.

Chris och jag är ganska mentalt trötta, det har varit mycket krångel med eventuell köpare av huset och relocationkontakten de senaste dagarna.

Dåligt, dåligt..

Det var ju inte det här jag hade hoppats på. Nu skall jag göra om
och göra bättre denna vecka.

Oj, oj..

..att jag gillar Kungahuset är det väl få som missat? Nyheten om att Ebba von Sydow kommer bli innehållsanvarig för det Kungliga bröllopet tycker jag låter väldigt kul. På Ebbas blogg låter det nästan som om hon kommer gifta sig själv under 2010 eftersom året kommer bli grymt spännande "På så många sätt".

Nöden har ingen lag.. men borde ha munkavel

Något jag tycker är otroligt jobbigt i USA är att gå på toaletten på jobbet. Vi har bås som är öppna uppe och nere så det är ganska fritt att spana på skor osv. Därför är det ganska lätt att ha en konversation med personen i båset brevid. Något som jag tror de flesta amerikanskor är uppväxta med, men jag i min svenskhet har svårt för. Plötsligt sitter jag där i godan ro och någon börjar prata med mig. Nej, jag vill inte prata om jobbet eller vad jag skall göra i helgen när jag sitter på toa. Värst är en person som alltid har en konversation med sig själv där hon upprepade gånger svär högt och ställer öppna frågor till sig själv. Vet inte om hon förväntar sig att jag skall svara eller vad jag skall göra. Nej, tacka vet jag svenska toaletter som har väggar som går från golv till tak och en dörr som går att låsa!

Grattis

till min duktiga lillasyster som blir färdig lärare idag! Hurra, hurra!

Frukost

Kaffe (det är turkiskt kaffe som vi mler till brygg - billigare och
godare än amerikanskt kaffe) och flingor med mjölk. Och ännu en
gratistidning från Martha Stewart. Har fått MS Living gratis nu i
nästan två år pga av en prenumeration som skulle gått till husets
förra ägare. Det måste vara något fel hos förlaget.. Lite tråkiga
reportage och krångliga recept, men väldigt vackra bilder!

Registrering

Jag och Chris gjorde en rolig sak, faktiskt var det mycket roligare än vad jag trodde det skulle vara. Jag tänkte att det skulle vara lite småtöntigt, men som tur var var det inte det. Vi registered på Bed, Bath and Beyond och Pottery Barn för bröllopspresenter. Tog fruktansvärt lång tid, men vi hade en trevlig dam som också hette Chris som hjälpte oss att skanna saker. Tyvärr så använde de sig inte av någon pistol för att skanna saker, det hade varit roligare.

En annan registrering som gör att jag får gråa hår är registrering av hindersprövning hos Skattemyndigheten. Det verkar som om det aldrig kommer gå. Tanten jag pratade med i telefon sa att eftersom jag var utregistrerad hos Svenska Staten så måste jag få ett bevis av Amerikanska staten att jag är ogift, likaså Chris. DET FINNS INGEN SÅDAN MYNDIGHET I USA som utfärdar några sådana bevis! Hon var även så snäll och talade om att det skulle ta minst 2-3 veckor innan vi fick tillbaka vigselbeviset och godkänd hindersprövning efter ett PERSONLIGT besök hos Skattemyndigheten. Jag är ganska kallsvettig över hur det här skall gå...

Mitt USA

Min kompis Libbie hade denna festliga applikation på sin blogg, så jag ville också kolla hur många amerikanska stater jag har varit i.
visited 19 states (38%)
Create your own visited map of The United States

Jag måste nog besöka lite fler stater tror jag!

Min första träning på länge

Träningen gick inte direkt som planerat. Jag hade glömt Jillians bok hemma så jag hade lite svårt att klura ut vad Frog push ups och Side plank with lifted inner thigh var och hur det skulle utföras på rätt sätt. OK, den sista gick ju att fundera ut, men hur länge och hur mycket? Jag är fruktansvärt svag i armarna och orkade knappt göra tre riktiga armhävningar innan jag gav upp och gjorde armhävningar på knäna. Det måste iallafall vara bättre än inget. Dum som jag är tänkte jag också i min iver att börja träna att jag kunde sätta igång med en gång och strunta i uppvärmningen. Det var dumt. Mycket dumt. Efter att ha gjort typ 150 squats (knäböj klurade jag ut) så har jag en gångstil som påminner om Zeb Macahans och problem att ta mig upp och ned för trapppor. Imorgon är dock en annan dag och då är det på et igen.

Kul sak som hände idag var att vi hade återbesök av en av de personer som hade kommit på vårt öppna hus igår. Personen eller personerna verkade väldigt intresserade av huset, de hade öppnat alla garderober och kikat in. De måste ha fått en chock när de blev attackerade av alla mina Hello Kitty påsar som välde ut.. that´s what you get when you snoop around, mister! Håll nu tummarna för att de vill köpa huset!

Day 1 in the gym

Att inte äta godis eller kakor på en vecka ger resultat

Kvällsgötta

Fruktsallad och te uppburen på julklappsbricka. It's the new me. Fast
stod det en skål med godis brevid skulle jag lätt äta det istället!

Flingsalt på mango..

är jättegott! Skulle bara lägga till det.

Sent from my iPhone

Mango, mango

Jag gillar den här dieten eller livsstilen som jag hoppas att det skall bli. Nyttigt och bra. Idag åt jag en frukost som jag inte tror att jag skulle ätit om det inte stod i Jillians bok att jag skulle äta den. Rostat bröd med keso och kanel på. Inte så dumt faktiskt och jag höll mig mätt till tio-tiden. Nu sitter jag framför datorn och väntar på att min klass i Financial Management skall börja. Det funkar över förväntan med onlineklasser tycker jag. Inte riktigt som att sitta i ett klassrum, men nästan. Vi använder oss av ett smart program som heter Elluminate Live! att kommunicera med.

Jag köpte tre mangos av min frukthandlare i söndags och nu var en äntligen mogen för att ätas. Jag har inte varit ett fan av mangos innan, men så lärde jag mig att man måste låta dem bli mjuka innan de är så goda att äta. Smart. Fast jag var lite förvirrad hos Elias (frukthandlaren) för det fanns Fresh Mangos och Sweet Mangos. Och de såg likadana ut. Jag tycker Fresh Mangos (som jag valde) var sweet, så nu undrar jag hur söt den söta mangon är.

Amerikanska dagstidningar..

tar ganska stor plats vid frukostbordet. Tydligen måste "seriösa"
dagstidningar vara stora och ej ihophäftade. Opraktiskt tycker jag!

Min Mii skrattar åt mig och min övervikt

Back in the U.S.A

Nu är jag tillbaka i USA igen och har avslutat första arbetsdagen på nya året. Är fortfarande ganska förkyld och vill nog bli lite bättre innan jag drar igång med året. Har dock avslutat min första dag med Jillians recept och känns ganska bra. Ris och marockansk kyckling till middag och en kalkon-wrap till lunch. Kashi-flingor och mjölk till frukost. Inte så dumt tycker jag. Dock behöver jag nog lägga till mer grönsaker till lunch och middag, tycker att det saknas lite av den varan. Spelade lite Nintendo Wii som kompensation för att jag inte tränar (jag gjorde mest balansövningar för att vara ärlig) och min Mii skrattade och visade att jag har ett BMI på över 25. Så första delmålet blir att komma ned 5lb (ungefär 2.5kg) och få ett BMI under 25. Jag ger mig själv fyra veckor för att uppnå detta delmål.

Är fortfarande lite jetlaggad och känner mig ganska så trött på kvällen så jag får se hur länge jag orkar ikväll. Började läsa Marian Keyes senaste bok This Charming Man på flighten över atlanten. Bra hittills måste jag säga.

Packkaos

Såhär ser det ut när jag packar.

New Year, Old me

En dag kvar i Sverige.. usch, vad jag tycker det har gått fort den här gången att vara hemma! Det var ju inte så länge sedan jag landade på Landvetter. Det är alltid jobbigt och ledsamt att säga hejdå till alla tycker jag.

Men hemfärd till USA betyder ju också att på måndag startar min "Making the Cut" utmaning.

Är lite orolig för hur det skall gå på måndag, jag är superförkyld just nu så jag vet inte hur mycket jag vågar träna. Annars får jag helt enkelt bara äta enligt Jillian och heja på C när han kör.

Blir även ett äventyr att flyga med min fruktansvärda förkylning, ögonen och näsan rinner och jag hoppas verkligen inte att det blir bihåleinflammation av det här.

Nu skall jag fortsätta packa lite..