Aj, aj..

imorgon får ni kära bloggläsare gärna tänka lite extra mycket på mig runt klockan halv fem svensk tid. Då skall jag till läkaren och få nålar instuckna i halsen. Det är inte så kul, för mig är det värre än att ha både tandis och gynken jobbande på mig på samma gång. Biopsi på mina strumaknölar med andra ord. Men jag mår bra, skall gardera mig med 1000mg Tylenol (smärtstillande)och be om att få något lugnande när jag väl kommer till sjukhuset. Chris följer med och sitter i väntrummet. Har gjort det här några gånger i Sverige också och kan meddela att svenska varianten är som ett stick i fingret i jämförelse. In och ut och sen är det klart. Här i USA gräver de runt bland knölarna, kollar om de fick tillräckligt med celler och det verkar som om det aldrig skall ta slut. Brukar titta på klockan när jag går in och säga till mig själv: "om tjugo minuter är det över, om tjugo minuter är det över." Går lite lättare då, för jag vet ju att klockan går framåt och tiden inte står stilla. Så om jag orkar uthärda tjugo minuter så klarar jag det. Puh!