Livet kan ändras på en sekund

Min morgon började som alla andra dagar, gick upp, klädde på mig, åt frukost, sa hejdå till sömngångaren Chris och gick ut till bilen. Det hade varit frost ute under natten så jag började med att skrapa bilen så jag kunde se ut genom rutorna. Har egentligen ingen bra vindruteskrapa, men värmen inne i bilen gjorde att det gick fort att få bort frosten från rutorna snabbt. På väg till jobbet tog jag 15th Street som jag egentligen inte brukar, i allafall inte hela vägen. Tänkte på hur skönt det var att åka så tidigt att jag slipper alla skolungdomar som brukar gå rakt ut i gatan, helt utan fruktan för att bli påkörda. Väldigt nära 15th Street ligger Allen High School, så det brukar vara många som är på väg dit på morgonen. Vid rödljuset sitter jag och tittar på en grupp med tjejer, tänker på hur fruktansvärt lite kläder de har på sig när de går över gatan. Tycker att det ser kallt ut och undrar om deras mammor inte sa till dem att ta på sig ordentligt och sluta klä sig som om det var sommar.

 

En sekund senare hör jag en duns och någon som skriker what the hell did you do? Tittar upp och ut och ser en vit bil som har parkerat mitt i gatan brevid mig. Ser att rutan är alldeles vit av frost eller dimma innefrån. Ser också att rutan har stora, runda sprickor i sig, ungefär så som bilar i actionfilmer brukar ha när de har kört på någon. Tittar över axeln och ser samma flickor som jag såg tidigare stå lutade över sin kompis som ligger på marken, fyra - fem meter framför den vita bilen. Inser att det här är väldigt, väldigt dåligt och tar upp telefonen för att ringa polisen samtidigt som jag ser att andra bilister har gått ur sina bilar med mobiltelefonen mot örat. Pratar med polisen som skickar ambulans, polis och brandbil. Vad som har hänt är att den vita bilen har gjort en vänstersväng i ganska hög fart och inte sett flickorna som gick över gatan just då. Eftersom den skadade flickan har många omkring sig kan jag inte göra särskilt mycket, men det står en gråtande flicka utanför den vita bilen. Hon ser ut som hon är lite över tjugo. Går fram till henne istället och hon säger: I´m so, so sorry. I didn´t mean it, it was an accident, my defroster isn´t working and I was late for work. I´m so, so sorry. Säger till henne att det kommer bli bra, den skadade flickan verkar vara vid liv. Hjälper henne att ringa sin pojkvän som kommer en stund senare. Polis och ambulans kommer och tar hand om den skadade flickan och jag ger mina kontaktuppgifter till dem om det skulle vara något. Har tänkt ganska mycket på föraren idag, tänkt att det skulle lika gärna kunna vara jag. Jämt jäktad och jämt jäkligt förbannad på alla snorungar som går rakt ut i gatan utan att se sig för. Alltid lite rädd för av misstag råka köra på någon på den smala gatan som är fylld på båda sidor av parkerade bilar.

 

Det var ju en olycka som kanske kunde förhindrats om föraren haft tid att skrapa sin bil, men hon var ju sen på väg till skolan där hon är lärare till barn i samma ålder som den hon körde på. Hur många hoppar inte in i bilen jäktade och sätter tid före säkerhet? Förhoppningsvis klarade sig den påkörda flickan utan men, men livet för hon som körde blir nog sig inte likt igen.